Tillsammans med min väninna Annica, Garntrollet, hittade jag en bild på en jättesöt liten tröja till både pojkar och flickor. Med denna idé i huvudet och en samling nystan av det finaste bomullsgarn som jag hittade hemma hos Annica blev resultatet så här:

Visst blev den söt. Jag har ju inga barn i familjen eller i umgängeskretsen som passar i min lilla tröja, men jag älskar att sticka det som faller mig in. Jag har slutat att bry mig så mycket om att vara praktisk, jag gör det jag känner för. Tänk om man kanske blir farmor en vacker dag, då kan ju dessa alster kom väl till pass. Fast just denna lilla läckerhet skall Annica få ta med på den marknad hon skall medverka i på nationaldagen på Skansen Kronan i Haga, här i Göteborg.

Det är kul att sticka, och det är kul att sticka till andra. Men lika glad man blir för en beställning, lika skönt är det när man lämnat av den och mottagren är nöjd med plagget. Så, nu kan jag sticka vad jag vill igen.